Ja jag vill leva jag vill dö

“Ja jag vill leva jag vill dö” gör ett nedslag i existensen och identiteten mellan hägg och syrén.
Så, vad ska vi fira – om vi ska fira? Vad kvarstår när myterna spelat ut sin roll: historien, naturen, moderniteten, framstegen, folkhemmet. ”Behovet av en nationell identitet är existentiellt” anser Sveriges största morgontidning samtidigt som ”svenskheten” blivit alltmer ogripbar och undflyende i takt med globaliseringen.
Qaisar Mahmood – författaren bakom boken ”Jakten på svenskheten” anser t.ex. att Sverige måste bli tydligt med vad det innebär att vara svensk och skapa en inkluderande nationalism som inte bygger på hudfärg. Så, hur gör vi det och vad ska binda oss samman – som nation – och varför är det så viktigt? Identiteten bygger ju på så många olika delar bland många möjliga – i en ständig dialog och omvandling.

Den drastiska titeln för utställningen Ja jag vill leva jag vill dö som hämtats ur Sveriges Nationalsång har och får därmed olika innebörder, som t.ex. olika krav på underkastelse, i relation till vem och vad som definierar svenskheten, samtidigt som Sverige lider brist på förmågan att göra sig nya självbilder.

Den 6 juni, kl 18 – 20 på TEGEN2 – på Nationaldagen (som blev helgdag 2005) kommer också ett samtal om dessa frågor hållas med de deltagande konstnärerna med utställningen som bakgrund.

Utställningen ingår i PROJEKTOR som med utgångspunkt från Platons grottliknelse reflekterar spänningsfältet mellan sken och verklighet och projektion och verklighet. Tidigare utställningar har fokuserat på Grottan, Föremålen och denna gång – Idéerna som kommit att spela stor roll för nationsbyggen, sverigebilder och identitetsproblematik. Projektet har fått stöd från Kulturförvaltningen.

Länk till recension i Aftonbladet

SvD